Mamma.

Istället för att göra min kanjiläxa så kollar jag på simpsons. Pratade precis med mamma och fick en "åhh jag vill hem"känsla. Hem till det lilla köket i Källby och sitta och titta ut genom fönstret och äta middagar med min familj och skratta så jag gråter.
I detta anfall av hemlängtan tänkte jag att jag skulle skriva lite om min mamma.

Hon heter Stina och vad åldern beträffar kan vi säga att hon närmar sig 50. Hon jobbar som områdeschef i Skara och har ett av världens bästa skratt. Det är ett rent och vackert skratt som ibland går över i fnissande samt grisljud.
Vad jag än gör i mitt liv så vet jag att hon finns alltid där, oavsett vilka beslut jag fattar finns hon där och stöttar mig och älskar mig (även om beslutet suger).
Hon stöttade mig i mitt beslut om att åka till Tokyo, trots att hon inte ville och tyckte det var ett misstag. (Dock har hon ändrat sig nu.)

Något av de finaste med att vara borta från sin familj så länge är känslan av att veta att dagen kommer då jag åker hem. Då kommer jag att sitta på planet och räkna timmarna tills jag är hemma igen. Den känslan av att vara på väg tillbaka hem. Den är oslagbar.

Vilket fint inlägg. <3

din mamma är verkligen underbar!

Den där fnissbeskrivningen känner jag igen! Fina ord! :)

Kram