Sitter i Malaysia på en flygplats och hänger nästan inte riktigt med vad som hände. Igår klockan tolv ungefär fick jag reda på att min skola ställer in resten av termin. Efter det blev det att ringa mamma och pappa så snabbt jag kunde och vi började frenetiskt leta en flygbiljett hem. Alla biljetter direkt till sverige var antingen uppbokade eller snordyra. Men så fick vi en bra idée. Vi bokade en biljett till Rom istället, först var planen att jag skulle ta mig dit mest för att komma till europa. Men så hade vi sådan tur att vi fann en biljett till Göteborg med en gång. Så som sagt är i Kuala Lumpur (osäker angående stavningen) och ska ta nattflyget till Rom. Sedan från Rom till Budapest och sedan därifrån till Göteborg. Herregud kommer vara proffs på att byta flyg efter det här.

Efter att flyget var bokat var det bara att börja packa. Klockan två var jag klar med min packning. Tog med mig mina viktigaste ägodelar men lämnade samtidigt kvar lite kläder och lite böcker och kort. Sov sedan tre timmar innan jag fick gå upp och duscha. Planen var att åka så fort som möjligt till Narita flygplatsen och vara där tidigt. Jag lämnade Itabashi vid sex och kom med ett tåg till Narita. Det var smockat med människor och vi åkte mycket sakta. Ungefär här började det slå mig att jag faktiskt var på väg att lämna mitt älskade Tokyo, mina älskade vänner som stannar kvar. Medan jag satt på tåget sken solen starkt mellan skyskraporna och jag hade Adele i hörlurarna. Det är något av det sorgligaste och vackraste jag någonsin upplevt.

När jag väl stod i kö för att checka in på Narita var klockan strax efter 10.00. Jag tänkte stilla "Fan tänk om ett skalv skulle komma nu. Det vore typiskt nu när jag är så nära. Och då kom det. Taket gungade och alla tog skydd på marken. Jag var såklart rädd med den rädslan var hårt tyglad. Mest tänkte jag "Helvete! Tänk om något händer planet!!!" Men efter skalvet kunde vi borda och lämna Japan. Jag trodde att jag skulle känna mig trygg så fort jag var i luften. Men icke, så fort planet gungade till eller blev lite turbelent fick jag jordbävningskänningar. Till och med nu på marken i Malaysia så tycker jag att marken skälver. Skriver snart igen. Jag är på väg hem!