車いす！！！！

Efter att ha sovit i några timmar samt efter ett lungnande samtal med min far och mor är jag okej igen. Idag har vi städdag medans efterskalven dansar ibland. Är sjukt hur van man är nu. Stannar upp lite vid varje skalv men eftersom ingen av dem varit stark här hos oss så fortsätter man. Vi har städdag. Jag städar toaletter. Det är skönt att ha något att göra så tiden går och man istället bara får sitta och vänta. Har packat en ryggsäck med lite mat (ris) och vatten och kläder ifall något skulle hända. Just nu ser det ut som om gasen kommer läcka ut mot havet och än så länge har vi inte blivit varnade i Tokyo om att hålla oss inne. Nu vill jag mest bara ha måndag så jag kan prata med skolan och se vad de säger om en tidigare hemresa. Och vill främst att det ska vara imorgon så jag kan få veta snabbare vad som kommer ske. Det är väntan som är det jobbiga. Bilden är förövrigt från parken innan vi fick vänta inne i Universitetet. Solen sken och jag tänkte att skalvet bara var just ett skalv. Sedan fick vi veta att båtar hade sjunkit. Och sedan när vi fick se bilderna på tv förstod vi hur mycket som faktiskt hade hänt. Ringde även till svenska ambassaden igår och berättade att jag var ok. Mycket snäll och lungnande tant som svarade.

Känns förövrigt helt konstigt att jag eventuellt kommer ha skriftligt prov imorgon! (Jag ser förövrigt helt sjukt galen ut på bilden.

Mina rumskamrater i vårt kök.