7 saker.
1. Jag är väldigt seg med att göra saker som jag känner mig tvingad att göra. Just nu skriver jag det här istället för att skriva klart min hemtenta som ska in klockan 23.59 ikväll. Jag läser jättedåligt med kurslitteratur för att jag inte orkar bry mig när jag måste läsa det. Så har klarat mig igenom utbildningen på ett litet bananskal känns det som ibland.
2. Är grym på att baka. Oftast brownies och cup cakes.
3. Avskyr när folk gör narr av mig och retas med att jag inte räknas som man för att jag är homosexuell. För det första är den stora frågan vad är det som gör någon till man och någon till kvinna? Ett könsorgan eller vissa beteenden. Folk menar att eftersom jag älskar att baka och gör det bra, samt sminkar mig och är väldigt snäll innebär att jag har fler kvinnliga drag än manliga. Såå det gillar jag inte.
4. Det är inte många saker jag är rädd för men det finns en sak och det ger mig ångest ibland. Jag är rädd för döden, även om det går upp och ner med den rädslan. Vissa dagar är jag inte rädd alls medan andra är jag det. Har alltid varit det ända sedan jag var liten och det är något jag jobbar med.
5. Är en sagan om ringennörd av kaliber. Läst böckerna minst fem gånger och Sillmarillion lika många.
6. Dagdrömmer ofta och blickar ofta framåt. Försöker leva i nuet och gör det mer och mer. Gillar också att sitta och tänka på gamla minnen från barndomen mest för att veta att jag fortfarande kommer ihåg saker. Tror att det gäller att hitta en balans. Att blicka bakåt för att minnas sitt ursprung, leva i nuet för att inte snubbla och blicka framåt för att kunna ta till vara på livets erbjudanden.
7. Saknar att spela teater och skriva manus så jag dör.
Dröm.
Det hela kan delas upp efter två filmer. En som skapade drömmen hos mig. En som ändrade mina tankebanor.
Jag såg Lost in Translation när den kom ut, tillsammans med pappa och mamma (som somnade). Den var och förblir en av de bästa filmerna jag sett och en av de vackraste. Jag ville väldigt gärna åka till Tokyo, jag kände mig dragen dit till kulturen och ja jag vet inte. Det är något befriande med tanken om att åka ensam till ett främmande land och vara så utelämnad. Det är spännande och det är frihet.
Efter jag sett den filmen gick det några år. Jag fick upp intresset för anime vilket spädde på drömmen mer. En nära kompis reste dit och jag tyckte det såg så fantastiskt ut i bilderna han visade.
Det var en dröm tills jag såg den andra filmen som ändrade på allting. Det var i februari förra året då jag såg Revolutionary Road. Filmen handlar om ett par (spelade av Kate Winslet och Leonardo Dicaprio) som försöker bryta sig loss från sitt liv och följa sina drömmar. Jag insåg efter den filmen att livet är för kort för att inte göra saker som är läskiga. Vad jag vet har jag bara ett enda liv och det är då dumt att inte försöka göra så mycket jag kan och orkar och vill göra. Sedan dess har jag satsat på det här. I början var det ett steg att jag bestämt mig och sedan ökade stegen. Och nu ett år senare håller jag på och söker till en skola i Japan. Jag såg Lost in Translation när den kom ut, tillsammans med pappa och mamma (som somnade). Den var och förblir en av de bästa filmerna jag sett och en av de vackraste. Jag ville väldigt gärna åka till Tokyo, jag kände mig dragen dit till kulturen och ja jag vet inte. Det är något befriande med tanken om att åka ensam till ett främmande land och vara så utelämnad. Det är spännande och det är frihet.
Efter jag sett den filmen gick det några år. Jag fick upp intresset för anime vilket spädde på drömmen mer. En nära kompis reste dit och jag tyckte det såg så fantastiskt ut i bilderna han visade.
Det var även ett par ord från min pappa som fick mig att bestämma mig mer. "Åh var du i Lund. Jag gillar den staden, hade gärna bott där. Ja kanske i ett annat liv så hade man..." De orden fick mig att inse att om jag själv inte vill säga samma sak om några år så fick jag bestämma mig.
Frihet i Tokyo är min dröm.
Fara på taket.
Fick telefonsamtal från blueberry precis och de meddelade att skolan jag sökt till är full. Hjärtat stannade och jag trodde jag skulle börja gråta. Men som tur är så är blueberry fantastiska. Tjejen i telefonen gav mig alternativ på hur jag kan göra och jag kan antingen ansöka om juli (fick panik) eller söka till nagano. Ingen av dessa alternativ var möjliga för jag behöver jobba i sommar för att ha lite extrapengar och nagano? Ledsen nagano men min dröm har alltid varit att åka till Tokyo. Så det blir en annan skola i Tokyo som heter KAI och det är fortfarande hösten som gäller och ett år.
Det bästa är att jag inte behöver ändra de planer jag har som jag nämnt i tidigare inlägg.
Men oj vad skraj jag blev. Har drömt om det här så länge och planerat så länge att det inte känns som en möjlighet att inte åka. Jag ska åka frågan är bara när. Misslyckas det med den här skolan försöker jag med nästa och misslyckas det försöker jag i januari. Jag ska dit och jag ska göra det snart!
En dag fylld med aktivitet.
Idag har jag tagit tag i två av de punkter jag listade häromdagen. Efter att ha varit i skolan och sedan på gymmet så skrev jag ut CSN blanketten på skolan och fyllde i den. Det är en blankett om intyg om finansiering av studier utomlands och är väldigt viktig. Ringde blueberry dock var båda personerna som är ansvariga för Japan inte där utan kommer tillbaks på måndag (timing, timing) men fick ändå hjälp och jag hade fyllt i lappen på rätt sätt. Den postades och är nu på väg mot CSN:s kontor.
Efter detta spännande moment drog jag till polisen för att skaffa ett pass som jag inte haft på flera år. Efter att ha fått hjälp av den såklart hetaste polismannen togs ett foto till passet där jag ser ut som en riktig fåntratt utan någon hjärnkapacitet men som Mike påpekade "how often do you show people your passport?" smart grabb.
Så nu kommer passet om en vecka och jag hoppas hoppas att csnblanketten inte tar typ ett år utan också en vecka. Vore toppen.
Efter detta spännande moment drog jag till polisen för att skaffa ett pass som jag inte haft på flera år. Efter att ha fått hjälp av den såklart hetaste polismannen togs ett foto till passet där jag ser ut som en riktig fåntratt utan någon hjärnkapacitet men som Mike påpekade "how often do you show people your passport?" smart grabb.
Så nu kommer passet om en vecka och jag hoppas hoppas att csnblanketten inte tar typ ett år utan också en vecka. Vore toppen.
Ska snart skriva ett fint inlägg om varför och hur jag kom på att jag ville åka till Tokyo men det får bli senare. Jag måste läsa kursböcker, skriva uppsatsdisposition samt städa inför visning imorgon. Den jävla bruden ville inte ha rummet!
Uppdatering.
Har nu pratat och kollat upp information. Såhär ser min lista ut innan jag kan skicka iväg min ansökan:
* Gå och ansök om pass hos Polisen idag innan de stänger klockan 19.00. Ta även tio extra kort som ska skickas med i ansökan.
* Imorgon efter skolan skriv ut och skriv på en blankett om intyg om studiefinansiering från Csn.
* Undersöka vad det var för konstigt kontonummer jag fick av tanten på De la Gardiegymnasiet för vill inte betala 300 kr i onödan för att få mitt betyg från gymnasiet översatt till engelska. Lättaste vore egentligen om mamma eller pappa kunda gå dit och göra det åt mig. Jag återkommer.
* När passet kommit ta en kopia på det i skolan och lägg det i min ansökan.
* De blanketter som jag har hemma angående skolan och som jag kan (vid kris) skicka iväg i förväg för att starta igång hela processen snabbare.
Ansökan måste iväg innan den 22 mars. Whohooooooo!
* Gå och ansök om pass hos Polisen idag innan de stänger klockan 19.00. Ta även tio extra kort som ska skickas med i ansökan.
* Imorgon efter skolan skriv ut och skriv på en blankett om intyg om studiefinansiering från Csn.
* Undersöka vad det var för konstigt kontonummer jag fick av tanten på De la Gardiegymnasiet för vill inte betala 300 kr i onödan för att få mitt betyg från gymnasiet översatt till engelska. Lättaste vore egentligen om mamma eller pappa kunda gå dit och göra det åt mig. Jag återkommer.
* När passet kommit ta en kopia på det i skolan och lägg det i min ansökan.
* De blanketter som jag har hemma angående skolan och som jag kan (vid kris) skicka iväg i förväg för att starta igång hela processen snabbare.
Ansökan måste iväg innan den 22 mars. Whohooooooo!
Papper från Blueberry kom idag.
Fick papper idag från blueberry angående min ansökan. Satan i gatan vad mycket det är att göra. Det första och kanske viktigaste är att ansöka om ett pass eftersom ja det behövs haha samt att en kopia av passet skickas med i ansökan. Sedan tio passkort, pengar till visumansökan, intyg från csn och några saker till. Det är bara att sätta igång och ta en sak i taget. Ansökan måste in innan den 22 mars så måste skynda mig. Nervös att jag inte ska hinna med allt med tanke på att csn kan ta lite tid. Men framför allt pirrig att allting är igång.
Ingen fara på taket.
Fick mejl tillbaka och min betalning hade kommit in. Hurra! Nu ska jag städa för det kommer en och tittar på ett av våra rum i kollektivet idag. Fingers cross att bruden vill ha rummet så jag och Mike slipper leta mer.
Sekiray
Dags att komma igång kanske. Försöker jobba med bloggen utseendemässigt när jag hinner vilket blir sällan.
Jag startade den här bloggen därför att jag ville skriva om hur jag försöker ta mig till Tokyo i oktober och plugga där i ett år. Den här bloggen ska handla om det.
Ringde till Blueberry idag (företaget jag ska åka med) och de har inte fått min anmälningsavgift på 1000 kr så efter ett visst mått av panik från min sida lyckades jag hitta kontohändelsen och kunde mejla den. Så nu ligger det hos dem att kirra till det här problemet. I övrigt har jag ännu inte kommit så långt på vägen till Tokyo.
Jag startade den här bloggen därför att jag ville skriva om hur jag försöker ta mig till Tokyo i oktober och plugga där i ett år. Den här bloggen ska handla om det.
Ringde till Blueberry idag (företaget jag ska åka med) och de har inte fått min anmälningsavgift på 1000 kr så efter ett visst mått av panik från min sida lyckades jag hitta kontohändelsen och kunde mejla den. Så nu ligger det hos dem att kirra till det här problemet. I övrigt har jag ännu inte kommit så långt på vägen till Tokyo.
