Efter en lång, lång dag drog jag med mina vänner för att äta sushi. Det var skönt att lämna huset och bara vandra omkring ett tag. Känner mig alltid tryggare utomhus av någon anledning. Dock gick jag och åt jag med en ständig klump i bröstet. Ångest och det var inte det roligaste att känna såklart. Min blogg har fått mycket fler besökare än vanligt vilket är jättekul. Blev alldeles nyss intervjuad av radio skaraborg. Mina japanska vänner tror jag kommer bli kändis nu i sverige haha. Försöker förklara att man inte kan bli känd av en sådan sak.

Jag avvaktar förövrigt med att åka hem. Har gått fram och tillbaka med mitt beslut och nu har jag bestämt mig. Jag avvaktar reaktorernas händelseförlopp. Om en jordbävning kommer så kommer den. Risken är inte stor att den kommer drabba just tokyo. Och gör den det så gör den det. Skola imorgon för övrigt vilket ska bli intressant. Samt blackout. Någon gång under dagen i tre timmar. Önskar att de kunda säga exakt när. Har förberett med lampa.

Är lugn igen. Hjälper att prata med mamma och pappa. Kommer nog bli rädd igen innan natten. Det där går i vågor.

På vägen hem från sushistället gick vi in i en mataffär. Nästan allting är borta. Kött, fisk, nudlar och annat. Folk som bunkrar upp med käk. Jag har av någon anledning en väldigt avslappnad tanke om det där. Har lite mat hemma samt nedpackat i min emergencyväska ifall att. Vatten och nudlar verkar vara mest uppköpt.

Sushin var förövrigt så goood. Om nu något händer har jag iaf haft en superbra sista måltid. Som ni märker skiftar mina inlägg. Det förra var väldigt mörkt och bedrövande. Det här är också iof mörkt men med lite mer humor. Det beror såklart på att mitt eget humör skiftar. Jag har haft rejäla känslosvängningar idag. Det kommer bli skönt att komma hem till Sverige. Känner redan nu att jag kommer gråta på flygplatsen. Ser inte framemot veckan som kommer. Prov! Prov man ska skriva samtidigt som man har det har hängande över sig. Usch! Nu ska jag köpa choklad och popcorn. Bra med akutlägen, man skitar i vad man stoppar i sig. Ska jag dö kan jag dö tjock och glad. Galghumor är för övrigt mycket underskattat.

Jag och en kompis undrar vart all maten tog vägen.