I lördags var det fyra månader sedan jag kom hit! Helt sjukt vad tiden går fort. Om två månader har jag varit i Tokyo halva tiden. Är ju nästan så man blir lite stressad. Hade en toppenfredag med först izakayafest med skolan och sedan hängde jag och Christoffer i en bar i Shibuya fram till gryningen. Var en mycket rolig natt! Träffar så många människor i Tokyo. Har den senaste veckan känt det som om jag snart ska hem. Det är ju för att nu börjar folk droppa av. I mars försvinner Sarah från kollektivet och jag vet inte hur jag ska överleva utan hennes brutala ärlighet.

Det har snöat i helgen men jag har varit inne i Buffymode så har inget sett. Vi har gäster i huset. Vi är nu ungefär tio stycken. Vi bor åtta i vanliga fall men Yuichiro har sin tjej på besök från Korea och Hana sin syster från Korea. Och Sarah har sin vän från Frankrike här. Jösses vi är elva inser jag nu.

Ska nu sova. Imorgon en ny vecka med skola, plugg, izakaya och sumo!!

Har äntligen blivit av med alla mina småmynt!!! Det tog tid men lyckades genom att alltid ha med mig tio 1 yen:are och två 5 yen:are i plånboken. Så yay till mig!

Saknar min familj. Kommer och går givetvis. När man bor i Tokyo där det händer så mycket så är det inte så konstigt att man ibland inte tänker på det. Och ibland saknar man dem som vanligt men ibland vill jag ta nästa flyg hem och träffa dem med en gång. Just nu är det helt okej. Men saknar vissa saker mest.

Mamma: Hennes skratt framför allt och hennes fina glada ögon.

Pappa: Hans kramar och hans röst.

Ludvig: Bara prata och hänga ihop.

Vilgot: Läsa böcker för honom och få honom skratta.

Men men åker hem i oktober och då träffas vi igen.

Hade en mysig fredagskväll hos Janina. Drack öl och lyssnade på musik. Åkte hem tidigt och lade mig vid ett. Mycket nöjd och glad över att jag var ordentlig. På fredag är det izakaya med skolan vilket ska bli mysigt. Hoppas på bra sånger i kareoken. Jag röstar för Walk this Way med Aerosmith och Proud Mary med Tina Turner!

För övrigt är skolan svårare nu. Får tio nya kanjis varje dag. Alltså tio symboler att lära sig vad de betyder varje dag och hur man ritar dem. Så tur att jag har tränat mitt minne genom teatern, dock är det fortfarande svårt.

Var på en hejdåfest i lördags för en snubbe från borderless som åkte hem till Korea efter en tid i Tokyo. Det satte igång många tankar om det här året. Jag är här och möter många bra, fina och nya människor. En del som det inte är säkert att jag träffar igen.

Killen som hade festen är ingen jag hängt mycket med men som jag ändå träffat några gånger och det är en fin kille. Hittills har jag träffat folk från spanien, brasilien och tyskland och frankrike och korea som jag verkligen gillar. Men det kommer inte bli enkelt att kunna träffa alla efter året är över.

Vet inte riktigt vad jag vill säga. Skulle verkligen inte byta det här året mot något annat i världen. Förutom några saker som fred på jorden kanske. Jag har så fantastiskt roligt och jag växer så sjukt mycket som människa. Men. Det är sorgligt att jag rör vid så många liv och möter så många underbara människor som jag inte kommer se igen. Som den här killen till exempel.

För övrigt han som tog den här bilden. Gillar den väldigt mycket!

Planerar för övrigt en liten tripp till Kyoto och Nara utanför Tokyo. Det känns lite som ett måste. Kyoto är en av Japans äldsta städer och har många vackra tempel och toriiportar (de röda sakerna i inlägget nedan). De spelade in scener från "En Geishas Memoarer" där. Scarlett åker dit i "Lost in Translation". Så det ligger högt på min lista att kolla på innan jag åker hem. Så planerar att åka över en dag eller så i april kanske. När nästa csn kommit. Tror nog jag ska åka själv kanske. Har en del sådana konstiga idéer för mig. Jag gillar att göra saker själv och upptäcka. Tror det har en grund i att alla små äventyr jag gjort har varit med andra. Plus att är man själv så kan man bestämma takten själv och inte behöva invänta någon. Dock är det givetvis kul att upptäcka saker med någon annan också.

Nara är en "mindre" stad nära Kyoto. Där finns det vilda hjortar som går runt fritt bland templen som man kan klappa och köpa mat till för de är så vana vid människor. Asså fatta vad häftigt!!!

Snart har jag varit här i fyra månader. Som vanligt så känns det som jag har varit här längre men också som om det var igår jag kom hit. Året går så sjukt fort så snart är jag tillbaka i Sverige. Funderar mycket över vad jag ska göra efter det här året. För två år sedan när jag bestämde mig för att sikta på Tokyo så hade jag liksom en framtidsplan klar. Vad som kom efter Tokyo det tänkte jag inte på för det var ju Tokyo som var framtiden. Och nu är jag här. I framtiden. Och jag har ingen aning vad som ska ske efter det här. Det skrämmer mig faktiskt ganska ofta. Så ja jag funderar vad som ska ske härefter. Helt uppenbart är det inte för mig. Den här vistelsen har öppnat upp insikter och tankar som jag inte haft förut. Drömmar jag inte visste jag hade. Så ja vad ska ske sen. Enda planen är make och barn men det är typ ett tag dit haha. Har också åtta månader kvar här att njuta av. Sakurablomningen, sommarens fyrverkerishower, att dansa genom sommarnätterna och massa nya äventyr som väntar.

A very blurry (need a new camera) picture of my bed and fridge. (Lena om du läser det här så har jag din och ivars bröllopsfoto ovanför kuddarna <3) I really love my room now. It's so cozy. Now I just need some posters for the walls and then I'm done.

My little Tsunade. I am so happy that I found her in a small shop in Akihabara. (She is very rare). And also a Jack Skellington that Helena found in Asakusa.

Today (Monday) me and Janina went to IKEA to get some new stuff. I wanted new sheets and lamps. It takes almost an hour to get to the closest IKEA from where I live. First Yamanote line to Tokyo station and from there Keiyou line (don't think that's the right spelling but I don't care).

I bought new lights for my room and sheets. And two pillows!! So lovely. Gonna post picture later. (I also bought lingon jam so now I can make meatballs!!!

Took this picture in Koishikawa. This really beautiful old couple. They walked around in the park and silently watched everything. A while later we (me and my friend) found another old couple sitting under a bare three by a lake kissing. It was so beautiful and totally what I want when I'm old. Well almost what I want. Me and my future husband will be sitting like that and think about the early days!

Forgot to write about one of the days when my friend was here. It was like the day before she left for sweden and we decided to just take it easy and go to Edo Tokyo Museum. It was really cool and nice and all but not one of the highlights. What was more awesome came after that.

Our guidebook told us about a small park called Koishikawa Korakuen and it is the oldest park in Tokyo. It was founded in 1629. We were pretty close to it so we decided to go. The guidebook really didn't do it justice. It was big first of all and it was so beautiful.

It had a big pond and you could feed the fishes. And the scenery was so spectacular. Ponds, threes, hills, old houses and a small rice field and a cherry and plum garden. I will go back in spring because it will be even more gorgeous. So if you happen to be in Tokyo (someday or today) go there because it is so worth the tiny price you pay to get in. 300 yen. It's like 25 swedish kr or 2 euros. Just a little tip from me to you.

Now my dear friend has left Japan to go back to Sweden. The night before we bought a lot of candy to be able to stay up so she could get ready for changing timezones. We just stayed up and watched family guy and talked and it was really nice.

The strangest thing happend on the way to the airport. I got like a feeling of what I will do in october when I'm leaving. It felt really strange.

So now she is on her way home and I'm really happy that she came here. I could show her my new everydaylife and explore new places with her. I had a vacation to when she was here and now I'm back to the "normal" life again here in Tokyo. Next week school is starting and I'm in level 2!! It's gonna be awesome!

Så efter middagen i Ikebukuro drog vi oss mot Sugamo där Shrinet låg. Vi gick först runt och kollade på alla olika stånd som fanns på området. Det såldes bjällror, amuletter och almenackor inför nya året! Jag köpte två olika bjällror till min nyckelknippa och kamera. Med Haren som är mitt tecken (är född 87) och det är även det året nu (2011) så yay. Efter det så iakttog vi vad japanerna gjorde. Först köpte de rökelse som de tände och bar till ett stort kar där de "renade" sig med den för att sedan slänga ned det i karet. Efter det tvättade av en staty med vatten och handdukar.

Efter det stod vi och inväntade tolvslaget. Ungefär en halvtimma innan började de slå i en gong gong. Vi visste att de skulle slå i den 108 gånger så vi antog att de gjorde det som en nedräkning. Det var mycket mäktigt. Att stå där i natten framför ett tempel med en gong gong som räknade ner. Vid tolv så sprang alla japaner in i templet och slängde ner några mynt för att sedan buga. Efter det köpte de vita lappar som de knöt kring en stång. Jag gissar att de är fyllda med önskningar eller visdomsord. Efter detta drog vi oss hemåt nöjda.

A little late post. I have been busy having fun with my friend. But yeah. The 30th of December (2010) we went to Ueno and Yanaka.

That same day we also found Nezu shrine. It was actually an accident. Our guidebook just said that it was close to the cementery. So we checked it out. The most amazing thing is that we found our way to it with just a map.

When we got there we got amazed by the beauty of it!

The guidebook just didn't do it any justice! It was big and filled with red toriigates! (Picture below). We did the bow and rang the bell. The sun was setting and all the colours was so fantastic. I can't really describe the feeling of walking under the gates with the sun setting and you feel the ancient spirits and just how far from home you are. I love it. The picture below is on the gates, I'm sure you will recognize them...

After the Ueno park we walked to Yanaka in search of the great cementary that is supposed to be there. And we found it on our own with the help of a map. It's a very big and beautiful cementary. In the spring all the cherry blossoms are blooming so it will be even greater then. It was nice just walking around and looking at the graves. It really is old and it's full of cherry threes and cats. After a while we started to look for the big buddha statue that they are supposed to have in yamanaka cementary. We found him after asking an old man. After that we walked looking for Nezu shrine that the book said was small and pretty!

Yesterday was such an awesome day that I will spread it out a little. First of all we went to the Ueno-park. We were really sad that it was winter and that my friend couldn't be here in spring when all the cherry blossoms starts to bloom. But it was still beautiful. We found a small old amusement park for children with dusty carousels.

After that we ate ice cream and caramel popcorn. Ueno park is filled with shrines so we went around looking at all of them. Helena learned how to do the traditionally bow when you are in front of a shrine. I bought a note with kanjis that I couldn't read and tied them to a branch.

After all the shrines and talking to a filthy hoboe we went searching for the Yanaka cementary.